De senaste decennierna har regeringar världen runt fått upp ögonen för vikten av att ha olika system för märkningar och etiketter, vilka kan hjälpa konsumenterna att göra informerade val om sina matvanor. Genom att ge information om näringsvärden på livsmedelsförpackningar kan man utöver att riskera gå upp i vikt också hjälpas att skilja på mat med bra näringsämnen från snacks som kan ha höga värden av fett och socker, men låga värden i andra viktiga ämnen.
Information på den här sidan:
Men, hur mycket har det här egentligen förändrat våra matvanor? Gör vi bättre val och verkligen använder oss av den informationen som vi får, eller är det lätt att igonerare de små etiketterna och ta in annan information när vi bestämmer vad vi ska äta. I den här artiklen kommer vi att tackla den här frågan genom att se till några milstolpar när det kommer till matmärkning.
En översikt
GDA, Guideline Daily Amount, har använts i snart 20 år, och är i första hand ett sätt att mäta näringsinnehållet på matvaror. Det introducerades i Storbritannien år 1998 som en del av ett program marknadsfört av regeringen, matinduistrierna och konsumentorganisationer. Innan dess behövde producenterna inte specifiera mer än kalorierna, fett och saturerat fett, men detta utvidgades allt eftersom till att även inkludera socker, proteiner, salt, fiber och kolhydrater.
Trenden spred sig sakta till andra länder, och blev till slut industristandard på kontinenten. DRI, Dagligt Rekommenderat Intag, introducerades därefer på grund av förändringar i EU-legislation år 2014. Dessa förändrignar manade till göra informationen mer lättförtåelig och standardiserad genom hela Europeiska Unionen. Som det ser ut nu håller GDA sakta på att fösvinna, till förmån för DRI så detta är en nödvändighet för att mat som säljs inom EU.
Inspirerade av den Europeiska framgången har andra länder försökt att härma systemet. Australien introducerade år 2006 ett system vid namn Daily Intake Guide, medan ett liknande system kallat Facts-Up-Front har uppkommit i USA.
Många livsmedelstillverkare använder sig av en förenklad version av näringsvärderna på framsidan av sina förpackningar, så kallade trafikljussystem. Som namnet avslöjar använder det här systemet etiketter färgade med rött, gult och grönt för att singallera om matvaran är rik på näringsvärden eller ej. Rött står för hög koncentration, gult för medium och grönt för låg koncentraion. Detta gör det snabbt och lätt att få en uppfattning om en varas hälsovärde med en snabb blick på paketeringen.
Utöver märkningar som vägleder en i ens matvanor finns det också i Sverige ett antal märkningar för djurhållning och hänsyn till naturen, till exempel Svanen och KRAV.1
Livsmedelsmärkningar år 2006
Under 2006 ändrades matmärkningar på en kontinental nivå, där Rådet för Mat och Dryck-industrierna (idag under namnet FoodDrinkEurope) introucerade ett Europeisk verision av GDA. Med det här nya systemet tyckte så många som 87% av konsumenterna att informationen på livsmedlen kommunicerades klart, enkelt och lättförståeligt. Förpackningarna blev härefter mer konsekventa och standardiserade med hjälp av GDAs standardregler.
Livsmedelsmärkningar år 2008
Många nya studier presenterades under 2008 som visade att effektiviteten hos livsmedelsmärkningarna. En studie som utfördes av det brittiska Food and Drink Federation bekräftade att konsumenter mer och mer valde att vända sig till livsmedelsmärkningarna när de bestämmer sig för vilka matvaror de ska köpa eller när de jämför olika produkter och varor.
Livsmedelsmärkningar år 2011
År 2011 blev det från Europeisk sida obligatoriskt med matvarumärkning. Ett regelverk under namnet The European Food Information Regulation 1169/2011 regulerade information som förmedlades till konsumenter av livsmedel. Näringsvärderna skulle listas på följande sätt:
- Energi (I kilojoule och kilokalorier)
- Fett (i gram)
- Saturerat fett (i gram)
- Kolhydrater (i gram)
- Socker (i gram)
- Proteiner (i gram)
- Salt (i gram)
Mattillverkarna började inkludera den här information i form av en tabell på baksidan av sina matförpackningar. Det var upp till företaget om du ville skriva ut det värdet per 100g/ml, i portionsform eller som procent av av det dagliga referensintaget.
De striktare regulationerna såg till att näringsämnena hos livsmedelsföretagen lätt kunde kollas genom att läsa det givna informationen. På det här sättet kunde konsumenterna vara säkra på att företagens anspråk var legitima och rättfärdigade.
Livsmedelsmärkning år 2012
År 2012 kom en ny upplaga av Nordiska Närsingrekommendationer, som gav en djupgående guide till hur man bör förhålla sig till näringsämnen och vad man stoppar i munnen. Den tolkar också ett antal studier på ämnet.2
Livsmedelsmärkning år 2014
När de nya EU-reglerna kom i kraft den märkning som tidigare kallades GDA kom sakta att ersättas av DRI, Dagligt Rekommenderat Intag.
Livsmedelsmärkning år 2016
I december år 2016 blev det i Sverige obligatoriskt att inkludera en näringsinformation på de allra flesta matförpackningar.
Effekten av livsmedelsmärkningar
Kampen mot fetma är ytterst komplex och är fortfarande är i full rullning i ett slags flerfrontskrig, så är det svårt att säga att ett visst element på egen hand skulle kunna göra en större märkbar skillnad. Forskning visar att majoriteten av konsumenterna är bekanta med informationen som ges på livsmedelsförpackningar, men huruvidare det faktiskt påverkar människor att göra hälsosammare val är en helt annan sak.
Hittills verkar det som att trots dessa ansträngningar och vissa positiva trender så är fetma fortfarande på uppgång, och förväntas att fortsätta uppåt. Idag lider så många som 51% av sveriges befolkning av övervikt eller fetma, och de siffrorna kommer bara att stiga.3Så, det är inte sannolikt att livsmedelsmärkning kan göra en betydande skillnad på egen hand utan vikminskningsansträngningar behöver hjälp av saker som utökad träning, eller en hälsosammare kultur kring mat . Å andra sidan är det ett mycket bra hjälpmedel för de som söker att gå ner i vikt och hålla sig välinformerad för att leva ett hälsosamt liv.
Källor:
